Stackars...

Lilleman är sjuk. Han har varit sjuk sen igår. Magsjuka för att vara mer exakt. Så idag (förutom tvätten jag tog hand om) så har jag sprunigt fram o tillbaka med vatten, saft, banan o allt annat som Mr. Sjukling ville ha. Kände mig lite som en betjänt, han ringde i klockan o vips stod jag där brevid honom. Tur, TUUUR att jag hade tvätttid idag (stavas det verkligen med tre t:n?...tvätt-tid alltså) aja skitsamma...gör det?....ash.....

Han har sovit från o till hela dagen men trots det så är jag helt slut nu. Sedan har vi haft en norrman här som tätat fönsterna. Äntligen. Skrev för ett tag sedan om att det är väldans kallt i lägenheten så vi får hoppas att detta gjorde susen, med nya lister o grejor. Om inte annat får jag säga till igen på våren sa han, för då torkar limmet snabbare. Klart jag säger till. absolut!.

Men tillbaka till sjuklingen, inte har han ätit någe, trots mitt rännande o hämta det han skulle ha. Men druckit mycket har han gjort o får väl vara glad för det lilla i alla fall. Han tynar sakta bort här liksom. Men förhoppningsvis håller det inte i sig sålänge dethära. Skulle uppskattat om jag hade fått det ist, snacka om gratisdiet eller vad? Men jag lyckas oftast inte bli sjuk (inte mer än förkylning o hosta iaf). Haft grymt bra immunförsvar hela mitt liv, tills knattarna ploppa ut. Den är fortfarande rätt hyfasd men en liiiiiten ynka tyck-synd-om-mig-o-ta-hand-om-mig-sjukdom kan jag välle änna få någon gång töcker jag.